Nej det är inte en chans att jag orkar gå på nåt möte. Orkar ju knappt klä på mig.
Känns som att febern började stiga nu efter dushen med.
Kände mig piggare i ungefär en kvart.
Sen sjönk allt igen.

En tröst i mörkret är iallafall min mamma. Hon kommer sen o hjälper mig handla, jag orkar ju inte ens gå till affären.
Min mamma är den bästa.