Idag när jag vaknade så ville jag inte vakna.
När jag steg upp o gick till jobbet, så ville jag inte gå.
När det var frukostrast ville jag inte äta frukost.
Och när jag jobbade, ville jag bara gömma mig nånstans o vara ifred.

Jag undrade hur folk egentligen orkar?
hur orkar folk vara så käcka o hurtiga?
Hur orkar de ens använda ord som käck o hurtig?
hur ska man orka jobba hela dagen?
varför ens orka leva? varför ens orka bry sig om att leva?

Det enda som överhuvudtaget fick mig att le under dagen var de sms jag fick..
Men sen övergick dessa sms till ett mms.
Ett mms så underbart, fint o värmande att all kyla jag kände smälte bort.
Och plötsligt återfick jag den styrkan jag brukar ha.
Jag började le o vara positiv som jag vanligtvis är.
Och jag hade lika gärna kunnat jobba över. Jag brydde mig inte, jag var lika glad ändå.
För jag hade fått svar på mina frågor.

Varför orkar man ens bry sig om att leva?
För att det finns nåt som vi människor kallar Kärlek.