Det blev inget Gislaved igår. Allt sket sig för Sussi hade supit bort sin plånbok.
Och det blev helt enkelt inte att jag o Emelie åkte utan henne. Så jag styrde kosan hem mot nässjö, och begav mig till Sanna o Andreas istället. Sanna är så sällan i nässjö så jag tänkte att när jag för en gångs skull inte har nåt inplanerat när hon är i stan så får jag passa på att umgås med henne. Vi grillade o drack, hon, jag, kim, andreas, tessan o sandra o vi hade skittrevligt. Efter ungefär 4 öl dök Henko Timmy o Cenny upp.  Det var kul att träffa Henko o Timmy iaf, det blir så sällan nuförtiden. Och ja, visst. Det är väl på sättovis trevligt att träffa Cenny med, men man har ju ingen aning om vad man ska säga till en person som sårat en i sådan grad... Även om det var länge sen o jag egentligen struntar i det så blir det en spänd stämning. Nåväl. Det är ju så det är med ex.
Kul hade jag iallafall, vi drog ut på hotellet o tjoade och vid stängning vinglade jag glatt hemåt o tänkte att det var skönt att jag skulle sova i mina egna säng o vakna i min egna lägenhet dagen efter.
Jag däckade rätt snabbt o för en dryg timme sen vaknade jag, med den där känslan som jag ibland får dagen efter. Inte baksmälla, inte huvudvärk. Utan ångest. Ångest över att man vet att man drack så mycket kvällen innan att man låg på gränsen. Och jag vill inte ligga på gränsen.. Visst, det var en bra fylla och jag hade skitkul. Men ändå grips man av känslan att man inte riktigt hade koll på läget alla gånger. Man hade för kul för att tänka efter. Så man stiger upp o kollar så att allt som man hade med sig ut är med hem igen o sedan lägger man sig i sängen med samma känsla av att nåt är fel.
Förmodligen är det den här känslan man har när man väntar på att ruset ska ut ur kroppen. Så jag väntar.
På att ångesten ska försvinna.