Nu sitter jag med min gråa Fredman i famnen, lyssnar på musiken jag la upp i förra blogginlägget och minns år 2006.
Har det verkligen gått 3 år?!
Festivaler, åkturer i snyggmobilen, Audio Bullys på hög volym och självklart Go West (auweest!), Heavyweight och en sommar med Kalle Baah.
Vita strumpbyxor, värnamobor och triskigt folk. Kombinerat med vänner, Borkowskibarnen (mina änglar), och miljoners skratt. Och det mesta av det bästa med dig FIAN DAO!
åh minns du? Jag vill ha en snyggmobil så vi kan åka 3 mil för att köpa en mcflurry igen.
Jag saknar tiderna då vi hängde nästan varje dag, då vi inte bodde så långt ifrån varann o var upptagna med jobb/studier o allt annat som hör vardagen till.
Tiden då det mesta flöt på o vi flöt med.

Vilket fantastiskt liv jag lever och vilka fantastiska minnen jag har.
Det skiter sig ofta på olika sätt. Men i slutänden reder det ändå ut sig och jag ger aldrig upp hoppet.
För så länge jag har alla vänner, alla minnen o vet att jag i framtiden kommer se tillbaka på det här som the time of my life på samma sätt som jag just nu ser tillbaka på 2006, så är jag lycklig iallafall.

Lycka är att ta vara på det man har o veta vad som är värt att satsa på.

Och med det avslutar jag med en av de bilder som bäst beskriver 2006.
Flum o skratt med fian dao, en bild säger mer än tusen ord!